Shopping, Ikea och snälla barn

Alla ni som drömmer om Solsidan-livet: det finns hopp!
Nu har jag och min kära tandhygienist varit på shopping-runda. Eftersom hon är nybliven mamma trodde jag vår shopping skulle bli max en timma innan babyn tröttnade. Men nej! Det finns bebisar som är födda till ett liv i glamour. Detta är en av dem. Hon uthärdade 1,5 timmar tyst i vagnen, slumrande och ljudlöst. När vi pausade i restaurangen började hon gny lite och nu trodde jag definitivt det var slutshoppat. Men nej, den exemplariska lillan fick mjölk från mamma-baren och sedan var det dags för en ny tupp-lur och det glada och nytankade sällskapet kunde fortsätta sina inköp. Totalt klarade hon tre timmar i vagnen utan skrik, hon sov nästan hela tiden.
Kan man beställa sådana barn? I så fall tror jag att jag skulle våga mig på moderskapet. Men jag är lite osäker på hur bra nöjd-kund-garantin funkar.

Dagens tips på outfit som kan roa omgivningen: nalle-dräkt till baby!
Inte nog med att det är sött med en halvmeters levande nalle, det ser också väldigt roligt ut när mamman ammar sitt nalle-barn. Dräkten ifråga är en overall i teddy-fleece med små vantar, tossor och en kapuschong försedd med nalle-öron. I amningsposition ser man ju bara baksidan och då ser det ut om en teddybjörn med blöj-bak. Jättesött!

Militant vegan, såhär vill jag ha det (Nino gäst-bloggar)

Dags för uppdatering om vad husets herre har för sig. Nej, inte husse, husets herre är vår luddiga mys-chef, Nino. Han är en liten bestämd rackare, och inte blir det bättre med åren. Nej, han skaffar sig fler och fler (o)vanor. Så sött när man är liten, men hade han varit stor så hade det varit tveksamt om det var lika charmigt.

Nino gäst-bloggar om en vanlig dag i sitt liv:

7:00 börjar vänta på att husse skall vakna. Vaknar han inte inom rimlig tid efter klockradion startat så får man ta en tur upp i sängen och springa över husse så han fattar...att det är frö-dags!

7:30 mys på hallmattan och frö-dags, dvs ätning av solros-fröer. Det måste vara rätt sort, matte köpte fel ett par gånger för att inte den rätta sorten fanns. De fröerna vägrade jag styvnackat att äta. Matte fick ge dem till hästen och köpa rätt sort. Rätt burk är viktigt också, matte glömde burken en gång i stugan. Så därför tog hon pellets-burken och hällde frön i. Det såg ju rätt ut, men luktade fel. Jag vägrade äta frön tills nästa helg när burken återhämtats. Ha! Trodde hon att jag gick på den lätta? Nej, rutiner är viktigt.
Efter fröna vill jag ha en äpple-klyfta medan husse äter frukost. Den skall vara skalad helst. Förut åt jag skal, men eftersom husse och matte är så rädda om mig så började de skala köpe-äpplen. Så nu vet jag att det är godare utan skal. Därför äter jag inte skalen längre, även om äpplena är från stugan. Sedan myser vi lite. Klappar man fel så biter jag, jag vill ju ha det på mitt sätt. Förut fick jag ta i med hård-handskarna, nu räcker det oftast att nafsa i luften så bättrar de sig. Ibland slår jag till med tassen om de rör min filt utan att jag vill (det vill jag aldrig, egentligen).

8:00 går husse och det blir lite tråkigt ett tag om inte matte är uppe. Skuttar runt lite och knaprar på blommorna som står på golvet. Matte påstår att de inte är till mig, men det är klart att de är, varför står de annars i min höjd?

10:00 tupplur på filten eller i sängen fram tills husse kommer vid fem. Om matte är hemma kan jag tänka mig att låta henne klappa mig hur länge hon vill. Mest nosen. Inte lyfta.

17:00 husse är hemma! Skuttar fort till hallen för att möta honom och gosa litet. Sedan får jag en äpplebit till. Matte har försökt ge mig den i förväg för att sabba vårt husse-hemma-mys, men det går jag inte på. Ibland äter jag den också, eller så struntar jag i den tills husse kommer. Rutiner är viktigt.

17:30 ny tupplur, förhoppningsvis vid TV:n så att någon (helst husse) kan klappa mig under tiden.

22:00 kvälls-frön! Wohoo, kvällens höjdpunkt! Jag skuttar ivrigt på bakbenen tills jag får dem. Därefter är jag på bus-humör och brukar rejsa runt lite och stila med lite glada språng. Nu är lägenheten min hela natten! Jag springer, äter några nattamål och går på upptäcksfärd för att se om jag hittar något spännande.Om någon går upp på natten hälsar jag den med glada skutt och springer i 8:or runt fötterna, roligt med sällskap när man är som piggast.

Is, shopping och ulliga hästar

Härligt med vinter! Mindre härligt med is kanske, men alla som varit i Göteborg en isfri vinter vet vad alternativet är: lerans förbannelse. Men "hell freezes over" ibland, så nu är stigar och ängar frusna och farbara. Wohoo!

Ridturer i vinterlandskap väntar! Fast...innan det frös så fastnade en av hästens boots i leran så någonstans djupt infrusen i lera ligger en liten söt rund sko. Kanske kommer framtida arkeologer förundras över att nutidens hästar skuttade omkring i små jogginskor.

Nåväl, inget att göra åt det, annat än att köpa nya. De har ju gjort sin tjänst i flera år så det är kanske dags nu. När nya skulle beställas fick jag reda på att de inte tillverkas längre. Va? Så bara för att kvaliteten är så bra att de håller typ 5 år så slutar de göra dem? Jaja, så går det när man är en trogen kund som köper nya vart femte år.

Efter lite runtringning hittade jag dock en försäljare som hade min hästs storlek! Jaa! Min mor säger alltid "är det något bra så tag två!". Eftersom jag är min mors dotter så beställde jag två. Fick lite rabatt för skadade förpackningar så nu får jag snart fyra små skor i brevlådan för endast 2000. Och så broddar på det, några hundra till. Det kostar att ligga på topp! Hoppas de kommer innan isen är borta så jag hinner njuta av mitt fynd.

En annan trevlig sak med minusgrader och frusen lera är att hästarna inte blir leriga när de rullar sig. De är duniga och rena, det är en fröjd att se när man är van vid gegg-inpackningar. Underbart!

Dags för lite bilder tycker jag, skall se om jag lyckas ta några idag.

Att vara anonym eller inte.

Ja, det är frågan. Det finns ju en tjusning i att bekanta som möjligen letar sig in känner igen en, fast å andra sidan så är ju det samtidigt en nackdel det är ju svårare att skriva om allt man vill och känner när alla vet vem man är.
I mitt fall är det ju redan för sent, jag har ju redan berättat för folk som känner mig att jag startade bloggen, så resonemanget är ju rent hypotetiskt, haha. Det var ju själva idéen med den, att visa att även en dagdrivare har något att skriva om. Oh ja, även vi dagdrivare har händelser och problem.

Tankarna på att vara anonym eller inte är fortfarande lite i bakhuvudet. Ja, jag tappar säkert hämningarna så småningom men just idag skall jag inte tynga er, kära läsare, med mina i-landsproblem. Idag skall jag istället ägna några rader om ett verkligt i-landsproblem:
I-landsproblemens orättvisa illegitimitet.

Ja, mina kära vänner, det är dags att vi tar i-landsproblemen på allvar. Tänk hur många neurotiska i-ländare det sitter runt om i världen som skulle vilja böla sina bekymmer rakt ut i eten.... men de vågar inte! De håller inne med sina bekymmer, för tänk hur många som har det värre. Inte skall väl jag klaga?
Lugn, bara lugn kära i-landsmän. Det blir det. Värre alltså. Så vi kan klaga allihop, antingen över att det kommer bli värre eller så väntar vi tills det har blivit värre och se'n klagar vi.
Hur vet jag att det blir värre då? Jo, alla blir vi äldre. För varje dag vi är friska och lever så blir vi äldre. Ålder medför ålderskrämpor och annat tråkigt, för att inte nämna döden. Alltså kommer det bli värre.
Känns det bättre? Inte? Joo, se positivt nu, det är en Win-win-situation! Min tes bevisade just att det är ok att gnälla över i-landproblem. Så:
-Ut med känslorna bara!

Dags att damma av bloggen.

Ja, nu är det länge sedan jag skrev. Hm, undrar hur många som orkar följa denna glesa blogg?
Ni som orkar vänta: tackar tackar, mycket smickrande! ;-)

Det är mycket som ska göras, är djupt imponerad av dem som bloggar varje dag.
Mycket har hänt sedan sist, men ändå är det mesta sig likt. Renoveringarna i stugan pågår fortfarande, men nu finns det ett golv att gå på igen! Fast det ser man inte, det är täckt av masonit eftersom det inte är behandlat med något ännu. Men det känns ju lyxigt att veta att det finns där ändå.
Åh vad jag längtar till sommaren! Ja, det gör väl alla förstås, men man förstår det ännu mer hur mycket man längtar om man prövar att bo utan vatten med utedass och kamin. Då är somrarna verkligen underbara...
Men det är trots allt mysigt att uppleva en enkel tillvaro och se att man klarar sig fint då med. Men el har vi förstås, annars hade det blivit jobbigt på riktigt! Just nu har vi en jättefrys, verandan har minusgrader, så det gick fint att förvara glass där.
Denna vinter har vi dock ett lyxliv som innefattar både badrum och rinnande varmvatten samt....diskmaskin! Oooh, lycka och lyx i ett paket!

Alla hjärtans dag!

Åh, visst är det mysigt med en dag helt vikt åt att mysa och överraska varandra?
Jag håller på och städar (ja, det är faktiskt sant, jag städar frivilligt utan att det ska komma någon), för att överraska min älskling. Och överraskad lär han bli, jag är nämligen dålig på datum, så han tror nog inte att jag minns att det är alla hjärtans dag. Men jodå, det gör jag, och jag ska baka en kaka också. Jag har bara inte riktigt bestämt vad det ska bli. Han gillar chokladglasyr, men jag skulle vilja att kakan blir röd, så jag vill ha jordgubbar eller något på den. Hmm, alla dessa beslut.

I förrgår var vi på inflyttningsfest. Några vänner har köpt ett hus, och nu är det rejält invigt minsann! En rolig fest var det, med mycket folk. Så mycket folk hade inte fått plats hos oss, deras hus var några storlekar större än vår lägenhet. 6,5 gånger så stort närmare bestämt!! Jag vet inte hur många rum det var, men det var många. Husets dam hade fått en ny garderob som var ett rum på ca 16 kvadrat med en spegel som var 3-4 kvadratmeter stor. Ojoj...längtar efter ett hus känner jag!
De små palmerna vi köpt som inflyttningsblomma likade små kvistar i de stora fönstren. Men de växer nog till sig, får vi hoppas.

Såg en stund på Oprah Winfrey förut. Georg Bush var gäst. Han har visst skrivit en bok som ska få honom att framstå som missförstådd, sympatisk och oskyldig. Han passade på att förklara sig missförstådd och oskyldig på en massa punkter som han fått kritik för, och publiken applåderade lyckligt. Uh!
Exempel på förklaring när han flög över omfrådet förstört av Cathrina utan att landa och utan att sända mer hjälp förrän flera dagar senare:
Han hade tittat ut med stor sorg och chock ur planet, men bestämt sig för att inte landa för att då hade han tagit onödiga resurser i anspråk för personligt skydd.
Varför kom inte hjälp då? -Han hade haft ett möte ombord på Airforce one, och när mötet blev tjafsigt och ostrukturerat hade han tagit områdets guvernör med sig fram i enrum och sagt "be mig att skicka federal hjälp", varpå hon lär ha svarat "ge mig 24h att tänka". Därför dröjde hjälpen.
Mängder med snarlika förklaringar, som faktiskt fick honom att låta oskyldig, om än naiv och trögtänkt. Man förstår ändå att han nått topp-position, han var bra på att prata och på att låta sympatisk.

Ja, nu är det städdags igen, pausen är slut, återkommer senare med rapport ocm kaka och kväll. Blir det riktigt lyckat återkommer jag inte förrän imorgon! ;-)

Vårkänslor!

Ja, nu kommer ljuset och vårkänslorna med det!
Underbart! Nu väntar man bara på att löpsedlarna ska fyllas med de obligatoriska bantningstipsen inför beach 2011.
Även jag har börjat dragas med lite i den allmänna träningsnarkomanin. Jag har varit på gym hela två gånger sedan årsskiftet! Och så kallar han mig latmask, va? Min kondis är dessvärre obefintlig, jag höll nästan på att flyta bort på cross-trainern. Inte kul att ställas öga mot öga med dekadensen. Nu känns det obegripligt att jag någonsin kunnat springa en mil obehindrat. På fredag har jag en träningsdejt med min kära tandhygienist. Hon har blivit värsta friskusen numera. Hon har bojkottat våra trevliga ostkex-sammankomster och bytt dem mot zumba och rotfrukter. Sorgligt, jag tar ett kex till som tröst...
Varför ser förresten alla gym-besökare så otäckt vältränade ut? Man känner sig ju som barbamamma! Och alla speglar...hu! Speglarna gjorde smärtsamt klart för mig att mina (som jag trodde) snygga vita träningsbyxor var genomskinliga. Trosorna syntes på ett synnerligen oklädsamt sätt, så nu måste jag köpa nya byxor också. Det är dyrt att komma i form.
Dessutom är det mycket roligare att köpa ridbyxor än träningsbyxor- Nedräkningen till Gothenburg horseshow har börjat! Vi får se om det blir några nya träningsbyxor, man måste ju prioritera. Jag tror jag börjar med att inventera pojkvännens garderob.